Hur fungerar en kompass?

Av Outdoorlivet.se · Publicerad 25 augusti 2026 · Uppdaterad 16 september 2026

En kompass fungerar genom att nålen pekar mot jordens magnetiska nordpol, som ligger på en annan plats än den geografiska nordpolen och kan förändras med tiden. Instrumentet hjälper dig hitta vägen i skog och mark där du inte kan använda mobilen.

Kompasser är små och lätta att bära med sig, vilket gör dem till ett populärt val för vandrare och campare. De flesta kompasser har en nål som är magnetiserad. Nålen pekar mot norr. Kompassens hölje eller bas har markeringar som visar riktningar.

Kompasser är vanligtvis mycket enkla apparater. Det finns två typer av kompasser: magnetiska och gyroskopiska.

Magnetiska kompasser fungerar med hjälp av jordens magnetfält och är den vanligaste sorten. De har en nål som kan rotera fritt, kallad magnetnål. Nålens norra ände dras till jordens magnetiska nordpol, så när du håller kompassen vågrätt pekar den mot norr.

Gyroskopiska kompasser fungerar med hjälp av jordens gravitation. De har en snurrande skiva inuti. Den här skivan kallas ”gyroskop”. Gyroskopet påverkas av jordens gravitation och pekar därför alltid i samma riktning, även om du flyttar kompassen runt.

Kompassens delar – vad heter vad?

En vanlig vandringskompass består av en genomskinlig bottenplatta, ett vridbart kompasshus och en magnetiserad kompassnål. Bottenplattan har en riktningspil i framkanten, en rak långsida som du lägger mot kartan och oftast en skala i millimeter eller tum för att mäta avstånd.

Kompasshuset är fyllt med vätska som dämpar nålens rörelse så att den snabbt lägger sig still. Runt huset sitter gradskivan, ibland kallad kompassros, och i husets botten finns nordpilen med parallella nordsydlinjer som du riktar in mot kartans linjer.

Nålen är röd i den ände som pekar mot norr och vit eller svart i den andra. Att “sätta röd i ladan” betyder just att den röda nålspetsen ligger inne i husets nordpil. Vissa modeller har dessutom en lupp i bottenplattan för att läsa små kartdetaljer och en snodd att hänga kompassen i.

Hur använder man en kompass?

En kompass används tillsammans med en karta: kartan visar var du befinner dig, kompassen visar åt vilket håll du ska gå. Du kan även använda den för att orientera dig på okänt område, navigera om du har gått vilse, eller hitta tillbaka till campingplatsen eller bilen efter en vandring i ett område du redan känner. De exakta stegen för att ta ut en kurs beskrivs i Silvas 1-2-3-system nedan.

Här är några tips om hur du använder en kompass:

Håll alltid kompassen vågrätt, med nålen pekande rakt upp och ner
Om du går i en rak linje ska du hålla nålen i samma riktning som kompassen
Håll inte kompassen för nära metallföremål eller elektroniska apparater, eftersom de kan störa nålens rörelse
Var försiktig så att du inte tappar kompassen, eftersom den kan gå sönder

Silvas 1-2-3-system – tre steg att ta ut en kurs

Det vanligaste sättet att lära sig kompass och karta i Sverige är Silvas 1-2-3-system, och det bygger på tre moment som du gör i tur och ordning.

1. Lägg kompassen på kartan. Placera kompassens långsida så att den bildar en linje mellan där du står och dit du ska, med riktningspilen pekande mot målet.

2. Vrid kompasshuset. Vrid huset tills linjerna i botten är parallella med kartans nordsydliga linjer, med husets nordpil åt kartans norr. Nu har du kursen inställd och kartan behövs inte längre.

3. Vrid dig själv, inte kompassen. Håll kompassen plant framför dig och vrid hela kroppen tills den röda nålen ligger inne i husets nordpil – “sätt röd i ladan”. Riktningspilen pekar nu mot målet, och du går rakt fram.

Det sista steget är det som oftast blir fel. Många vrider kompasshuset i stället för sig själva, och går då åt fel håll trots att allt ser rätt ut.

Hur läser man av gradskalan på kompassen?

Runt kompasshuset sitter en gradskiva med 360 grader, och det är den du läser av för att sätta ord på en riktning. Norr är 0 grader, öster 90, söder 180 och väster 270. När du har vridit huset enligt steg 2 ovan står kursen vid riktningspilen – till exempel 145 grader – och den siffran kan du skriva ner och gå tillbaka till även om kartan blir blöt eller blåser iväg.

De flesta vandringskompasser har två grader per streck på skalan. Det är fullt tillräckligt: en felläsning på två grader ger ungefär 35 meters avvikelse efter en kilometer, medan en felläsning på tio grader ger nästan 175 meter. Vill du gå tillbaka samma väg lägger du till eller drar ifrån 180 grader från din kurs.

Åt vilket håll pekar en kompass egentligen?

Kompassnålen pekar inte mot den geografiska nordpolen utan mot den magnetiska, och de två ligger inte på samma ställe. Skillnaden kallas missvisning och varierar med var på jorden du befinner dig.

I Sverige är missvisningen liten – ett par grader – och kan i praktiken ignoreras vid vanlig vandring. På en dagsetapp ger den några tiotal meters fel, vilket sällan spelar roll när du siktar mot en sjö eller en stig. Ska du navigera exakt över långa sträckor står den aktuella missvisningen angiven i kartans kant och kompenseras genom att du justerar kursen lika många grader.

Tänk däremot på att metall och elektronik påverkar nålen betydligt mer än missvisningen gör. Håll kompassen borta från mobilen, yxan och bilen när du tar ut en kurs – står du intill en bil kan felet bli tiotals grader.

Kan du använda en kompass utan karta?

Ja, men den svarar då på en annan fråga. Utan karta vet kompassen fortfarande var norr är, och det räcker för att hålla en rak kurs i stället för att gå i cirklar – vilket människor gör förvånansvärt lätt i tät skog eller dimma. Bestäm en riktning innan du går in i skogen, notera gradtalet, och gå sedan tillbaka på motsatt kurs.

Metoden kallas att gå på ryggmarschriktning och bygger på att du vet ungefär hur du kom in i området. Sikta på ett träd eller en sten en bit bort i rätt riktning, gå dit, och ta ut en ny siktpunkt därifrån. Då blir linjen rak även om du måste runda ett kärr på vägen.

Vad kompassen däremot inte kan göra utan karta är att tala om var du befinner dig. Går du vilse på riktigt är en medveten kurs mot en känd linje – en väg, en kraftledning, en strand – nästan alltid bättre än att leta efter en punkt. Sikta lite vid sidan om målet, så vet du åt vilket håll du ska svänga när du når linjen.

Så tar du reda på var du är med karta och kompass

Kompassen kan tala om var du står, men bara tillsammans med kartan och bara om du ser två kända punkter. Metoden kallas krysspejling och bygger på att du vänder på det vanliga arbetssättet: i stället för att gå från kartan till terrängen går du från terrängen till kartan.

1. Sikta på en punkt du känner igen. Ett kyrktorn, en mast, en bergstopp eller en udde som du också kan peka ut på kartan. Ta ut kursen mot den precis som vanligt, med riktningspilen mot punkten och röd nål i ladan.

2. Lägg kompassen mot punkten på kartan. Lägg långsidan genom symbolen på kartan och vrid hela kompassen tills husets nordsydlinjer ligger parallellt med kartans. Dra en tunn linje längs långsidan. Du står någonstans på den linjen.

3. Gör om det med en andra punkt. Välj något som ligger i en tydligt annan riktning, helst 60 till 90 grader från den första. Där de två linjerna korsar varandra står du.

Ligger punkterna nästan i samma riktning blir korsningen flack och positionen osäker. Har du bara en känd punkt kan du ändå få fram positionen om du samtidigt befinner dig på en linje i terrängen, till exempel en stig, en strandkant eller en höjdkurva – då räcker en pejling, och skärningen mellan linjen och pejlingen är din plats.

Mät avstånd på kartan med kompassens skala

Riktningen säger vart du ska gå, men inte hur långt. Det svaret finns på bottenplattans millimeterskala, och det är därför den sitter där.

Räkna om med kartans skala. På en karta i 1:50 000 motsvarar en millimeter 50 meter i terrängen, så två centimeter på plattan är en kilometer. På en karta i 1:25 000 motsvarar samma millimeter 25 meter, och två centimeter blir 500 meter. Många kompasser har dessutom färdiga skalstreck för just dessa två kartskalor längs kanten.

Omvandla sedan sträckan till steg. Ett vuxet par steg är ungefär en och en halv meter på plan mark, vilket ger omkring 65 till 70 par steg per hundra meter. Siffran är personlig, så mät upp din egen på en känd sträcka innan du litar på den, och räkna med att den ökar i brant terräng, djup snö och tät undervegetation.

Kombinationen kurs plus avstånd är det som gör att du hittar fram till något litet, som en koja eller ett vadställe. Vet du att målet ligger 145 grader och 600 meter bort kan du gå dit även i dimma, medan enbart kursen bara talar om vilket håll du ska gå åt.

Vilka typer av kompasser finns det?

För vandring och orientering är plattkompassen standard. Det är den genomskinliga bottenplattan med vridbart hus som beskrivs ovan, och den är gjord för att användas direkt på kartan. Silva, Suunto och Recta är de märken du oftast möter i butik.

En syftkompass har ett sikte och en spegel eller ett prisma som gör att du kan läsa av gradtalet samtidigt som du siktar mot ett mål i terrängen. Den ger några graders bättre noggrannhet och används av yrkesfolk och vid navigering över långa avstånd, men är dyrare och långsammare att arbeta med. En spegelkompass är samma sak i enklare form och har bonusen att spegeln fungerar som nödsignal.

Tumkompassen sitter fast på tummen och används i tävlingsorientering, där man läser karta i språngmarsch och inte behöver exakta gradtal. Den är däremot opraktisk för den som vill ta ut en kurs i lugn och ro. Specialvarianter som gruvkompass och geologkompass mäter även lutning och är inget du behöver på en vandring.

En sista sak: kompassnålen är magnetiserad för ett visst område på jorden. Köper du en kompass utomlands kan den vara zonanpassad för södra halvklotet och lutar då snett i Sverige. Kontrollera att modellen gäller för norra halvklotet eller är av global typ.

Vad ska man tänka på när man köper en kompass?

Det finns några saker du bör tänka på när du köper en kompass:

Typ: En magnetisk kompass, den vanligaste typen, räcker gott för vandring. En gyroskopisk kompass påverkas mindre av rörelse men är ovanlig och sällan nödvändig för friluftsliv.
Storlek: Kompasser finns i alla former och storlekar. Vissa är tillräckligt små för att rymmas i fickan, medan andra är större och lämpar sig bättre för användning på en resa.
Pris: Du kan hitta billiga kompasser för under 200 kronor eller så kan du spendera över 1000 kronor på en högkvalitativ modell. Det är viktigt att välja en kompass som är lämplig för sitt ändamål. Man ska tänka på att billiga modeller ibland är mer känsliga för att tappas och därför lättare går sönder.

Kompassens historia – vem uppfann kompassen?

Kompassen uppfanns i Kina. Redan under Handynastin, ungefär 200 år före vår tideräkning, användes skedar av magnetit som ställde in sig i nordsydlig riktning, men då som spådomsredskap snarare än som navigationsinstrument. Den första kända beskrivningen av en magnetnål som används för att hitta riktningen kommer från den kinesiske forskaren Shen Kuo på 1000-talet.

Till sjöss slog kompassen igenom under 1100- och 1200-talen, först i Kina och kort därefter i Europa och arabvärlden. Den tidiga varianten var en magnetiserad nål som flöt på vatten; den torrt lagrade nålen på en spets kom senare och gjorde instrumentet användbart i sjögång.

Den kompass vi vandrar med idag är betydligt yngre. Bröderna Kjellström och Björn Kjellström lanserade på 1930-talet Silva-kompassen, där gradskiva och bottenplatta byggdes ihop till en enhet så att kompass och karta kunde användas tillsammans. Det är den konstruktionen som ligger bakom 1-2-3-systemet ovan – och som gör att en kompass för några hundralappar fungerar lika bra idag som för nittio år sedan.

Sammanfattning

En kompass är ovärderlig i vildmarken där mobilen inte fungerar. Kom ihåg att orientera kartan rätt och hålla kompassen i nivå så fungerar den som den ska.